pappsac.blogg.se

2015-09-30
13:47:00

Var är de blivande papporna?

Prova gå in på familjeliv.se eller vilken familjesida som helst och kolla deras gravidforum.
Jag förstår helt och hållet att det är majoriteten kvinnor som gör inlägg eftersom det är dem som bär barnet, det är deras kroppar som påverkas. Men att det skulle vara så otroligt svårt att hitta ett enda inlägg skriven av en man trodde jag aldrig. 

Jag började tänka lite på vad detta kan bero på. Det har varit en dialog i media nu om varför det inte finns skötbord på herrtoaletten och jag tror det är av samma anledning som det "bara" är kvinnor i gravidforum. Könsnormer och stereotyper. Vi män verkar vara för macho för att undra hur vi ska ta hand om våra gravida fruar, Hur vi ska på bästa sätt kunna vara delaktiga i förlossingen och hur vi ska bete oss när vi har småbarn?
"Bra att det inte finns skötbord på muggen, kan ju få skit på skjortan". Frågar man andra män om förlossningen så är deras svar: "Ta det lugnt med sånt där, det viktigaste är ju att du är där". Jag personligen tycker graviditeten är ascool, Spännande, utvecklande och en superviktig del för mig att vara där för även om jag failade lite i mitten av dessa 9 månader. Jag skulle aldrig kunna förminska min egen roll med ett sådant uttalande. Det är absolut självklart att jag är där. Jag ska vara den absolut bästa jag kan vara för min fru när hon genomgår förlossningen och den bästa jag kan för mitt kommande barn. Det är min roll, jag har haft 9 månader på mig att träna, jag ska kunna göra så mycket mer än "Ta det lugnt och vara där".

Jag hör om män som vägrar följa på familjegruppen för det är "larvigt". Har du frågat din partner vad hen tycker?
Respekterar du att din partner behöver ditt stöd och din medverkan i denna process? Vill du att din partner ska tvivla på att du är redo att ta ditt ansvar som förälder? Eller vill du istället ge ditt stöd, vara pålitlig och stolt?
Det är 9 månader av ditt liv som du kanske behöver vara lite duktigare än tidigare.. 

Jag lurade mig själv att tro att det var bra att jag jobbade ihop massor med pengar och erfarenhet för det skulle leda till ekonomisk trygghet och bla bla bla. Jag har också machosnackat och inte ställt de frågor jag kanske velat pga en rädsla för hur "fjantigt" det ska låta inför grabbarna.

Det känns så extremt onödigt och jävligt falskt och töntigt för här hemma trippar jag på tårna, läser bloggar, böcker, oroar mig inför förlossningen, övar på massagetekniker och profylaxandning. Jag kommer även byta otaliga mängder blöjor och tycker det är en väldigt bra debatt som vaknat till liv om skötbord på herrtoaletter. Det kommer iaf jag behöva.

Normen för många män som väntar barn är alltså att ljuga för sina medmän för att verka macho och coola för jag gissar att ganska många ändå innerst inne är oroliga, förväntansfulla, nyfikna och hjälpsamma.

 
2015-09-29
12:15:08

Lugn, oro, ansvar och annat.

Jag undrade länge när det skulle börja bli jobbigt för Agnes att vara gravid.
Hon kämpade på i hemmet när jag jobbade, hittade på saker, Jobbade enligt mig väldigt länge och var allmänt duktig Det uppstod för mig en känsla av lugn kring hela graviditeten vilket jag tror gjorde mig lite för chill. Jag sköt upp att läsa böckerna om förlossning och graviditet, jag jobbade som sagt för mycket och var lite för lat med uppvaktning såsom massage edyl. Det verkade ju ändå vara en piece of cake att vara gravid så varför ska jag kuta omkring som en dåre och göra ditt och datt samt läsa massa böcker om saker som är låångt i framtiden.. Nu framställer jag kanske mig själv som värsta svinet men så var ju inte riktigt fallet. Självklart fick Agnes sina massager, sin choklad och jag läste tillslut böckerna, Jag var delaktig på alla möten med sjukvården som jag skulle och tog generellt bra hand om frugan. Sen tycker jag att det gäller att hitta en bra balans. Bara för att frugan är gravid är hon ju inte helt handikappad, vissa har det jobbigare än andra men det är förmodligen rätt viktigt att göra lagom mycket för att skämma bort henne. Någonstans upplever jag att hon måste få känna sig duktig och fixa saker själv.

Jag som är obotlig hypokontriker och har cancer så fort jag är förkyld gick istället omkring och oroade mig. Sparkar barnet? Lever barnet? Tänk om något händer? Vad gör jag då? Därför uppskattade jag verkligen Ultraljuden och är tacksam att vi fick göra tillväxtkontroller och se vår lilla tjej lite oftare än vanligt. Även att lyssna på hjärtljud hos barnmorskan var en trygghet. Graviditeten för mig är givetvis en tid att förbereda sig för föräldralivet men också 9 månader av oro. Kontrollfreaket i mig skulle vilja ha en ultraljudsmonitor hemma och nån form av hjärtmonitor som skickar signaler till mina hörlurar dygnet runt. 
 

Är jag redo?
Den största frågan av alla för mig. Kan jag bli vuxen? Kan jag vara en förebild och pappa? 
Ja det är klart jag kan. Men att leva i princip nykter, Sluta röka och ta mer ansvar?
Jag lovade Agnes att inte dricka och sluta röka när hon blev gravid. Detta har på det stora hela gått väldigt bra men varit svårare än jag trodde från början. Att ha en tung arbetsdag med en bar 5 meter bort, Att kunna ta den där avslappnande ciggen när man blivit förbannad på en kollega. Det är skitsaker jämfört med en graviditet men det är ändå svårt att inte längta efter dem och detta är givetvis en del i att växa upp och bli den där ansvarsfulla karaktären som finns där inne. Sedan jag slutade jobba för sommaren har detta blivit mycket lättare och jag har känt mig väldigt duktig, lyhörd och närvarande under sista tiden av graviditet. Jag skulle säga att jag är exakt där jag vill vara i min roll som blivande pappa. Det har varit en lång och spännande resa men det känns som både jag och Agnes utvecklats otroligt mycket som individer i takt med att vår relation utvecklats ett steg längre. Vi är nu föräldrar som är redo att axla utmaningen att ta emot och uppfostra vårt första barn.

 






 
 
2015-09-28
02:03:00

Det är inte alltid man ser sina misstag innan det är för sent.

Jag hade under vårterminen fixat samma sommarjobb som året innan, boendehandledare på ett gruppboende för unga vuxna med downs syndrom. Jag hade även ordnat med extrajobb på restaurang Allstar. Jag tänkte inte så mycket utan allt var som fixat och klart. Tills den dagen min chef på Allstar ville boka ett möte och diskutera framtiden. Han tyckte nämligen att jag var väldigt duktig och även rätt socialt kompetent!? Så han ville att jag skulle jobba över sommaren på deras nyöppnade restaurang Runt Hörnet. Detta klargjordes 2 veckor innan jag skulle börja min heltid på gruppboendet.. Snacka om dilemma. Ett jobb direkt från uppstart på en nyöppnat restaurang vilket ligger rakt i fas med mina studier eller det softa jobbet på gruppboendet?

Jag valde restaurangen och det visade sig att detta graviditetsmässigt skulle vara mitt största misstag. 
Det kan ju komma att bli ett par timmar övertid med allt vad en nyetablering innebär. Menyer skulle sättas och mat skulle lagas. Detta ledde till att jag jobbade 198 timmar i Juni, 232 timmar i Juli och 208 timmar i Augusti. Gissa vem som var delaktig i graviditeten mycket? Inte jag....
Stolt över arbetskläderna första dagen i nya köket.

Agnes höll god min första perioden men började sedan klaga på att jag alltid jobbade och aldrig var hemma. Såhär i efterhand så undrar jag vad jag tänkte. Borde ha satt ner foten direkt på jobbet och sagt "vill ni ha mig på nya restaurangen så kommer jag, men inte mer än heltid". Jag blev även ganska sur och bitter på Agnes under denna tid då jag ansåg detta vara min stora chans till bra erfarenhet karriärsmässigt under kort tid och att skaffa en bra klump pengar till barnet och familjen. Jag tyckte att det räckte gott och väl att jag var med på alla besök hos barnmorskan, tillväxtultraljuden och familjegruppen.  

I efterhand ångrar jag mig bittert. Givetvis borde jag valt att vara hemma och ta hand om Agnes och varit mycket mer delaktig i graviditeten under denna period trots de goda erfarenheterna jag fått yrkesmässigt och pengarna.

Hur hanterade Agnes denna period trots att jag var ett karriärsfokuserande manssvin som aldrig var hemma?
Ja som kanske den bästa gravida fru någonsin förutom lite förståeligt gnäll. När jag jobbat som mest och längst dagar så anstränger hon sig och packar picknick och möter mig vid bussen 23.30 för att gå till nydalasjön och ha en myskväll. Hon skickar ut mig för att spela discgolf med grabbarna för att jag behöver träffa dom och vara ute i naturen. Trots att hon under denna period hade mycket större behov än mig så såg hon till att jag hade det otroligt bra på mina få lediga stunder.
Nattbad vid nydala och regnmöte vid bussen :)

Slutsats av detta långa inlägg: Jag ångrar verkligen att jag satte jobbet och mig själv före Agnes och graviditeten. Att jag kunde vara så egoistisk att jag valde att fokusera på det i detta skede av livet skäms jag över. En kvinna är gravid i 9 månader och detta tycker jag med vissa undantag ska vara hennes 9 månader och vi som partners ska stötta och hjälpa till så mycket vi kan. Karriärerna kan vi fokusera på senare, Pengar måste man ha men man behöver inte jobba över 600 timmar på 3 månader för att få lite sedlar i plånkan. Sen är det så i mitt fall att jag faktiskt vill vara delaktig och vara stolt över hur bra stöd jag varit under graviditeten. Detta kan jag tyvärr inte skryta med denna gång för jag var helt frånvarande i 3 månader och det är inte ok.